önskar mej lika stabila nerver imorgon.

Idag har det varit en riktigt bra dag.
Jag vaknade som vanligt att att W stod bredvid mej och "lekte" med min telefon (som jag alltid har bredvid mej på nattduksbordet). Idag ringde han till min syster och skickade meddelande till min pappa. Andra morgnar har han skickat och ringt massa folk som jag i vanliga fall inte skulle ringa/skicka till. Pinsamt! Tror jag får börja sova med telefon under kudden i fortsättningen.

Då vi steg upp och konstaterade att det var endast 13 grader varmt(/kallt) så började vi dagen med att gå ner till pannrummet för att göra upp eld, innan vi gjorde morgongröten. Nå småningom var temperaturen i stugan runt 19 grader då vågade vi oss ut i kylan en stund också. Vi plockade undan utemöblemanget från terassen och jag plockade undan alla leksaker ur sandlådan (så Wille ska slippa vara så förbannad över att det inte går att gräva då det är is skarpt). Jaa förutom det gjorde vi inget vettigt. Wille gick runt och rastade hundarna i kopplen och jag försökte mej på att ta lite bilder av honom till blivande julklappar.

Vid lunchen fick jag känna ett såntdär "proud mama" ögonblick, då ungen åt upp hela portionen mat, HELT SJÄLV! Stolt. Så smärtfritt tycker jag att alla måltider kunde gå. Men nä, det tycker allt som oftast inte min lilla pussgurka. Helst ska ju maten ges åt hundarna eller så ska det kladdas ut över bordet eller i håret, all annan stans än i magen ska maten va om ni frågar lillchefen. :D

Jaa vad mer?
Vi har varit ute en stund till, jag har rensat hatthyllan från alla sommar/höstkläder och tagit fram vintergrejer, jag har rensat bort alla små lakan och påslakan som Wille hade i spjälsängen (som inte passar i "stora" sängen, vi har hjälps åt att tömma diskmaskinen, fylla tvättmaskinen, satt igång tvättmaskinen, lagat mat åt R till jobbet imorgon, diskat R:s matform, fyllt hans vattenflaska, fyllt hans matform, vi har hängt upp tvätten ur tvättmaskinen, vi har städat upp köket... Och så har vi förstås haft en hel del ouppfattade meningar där emellan som lätt till massa tjafs och gråt. Sånt som hör vardagen till helt enkelt.

Nu börjar det bli dags för mej att rasta hundarna och bege mej i säng för att hoppas på att morgondagen bli lika bra som idag. Önskar att mina nerver är lika stabila imorgon som dom har varit idag. :')