Idag blev det väckning 7.30. Skönt att äntligen börja få något sånär normala uppvakningstider. Jag har inga problem alls att vakna och komma igång på morgonen. Egentligen tycker jag att morgonen är ganska mysig.
Men det finns en högt motbjudande sak med just morgonen; att slita av sej täcket! Alltså finns det något värre?! Det är så man blir helt ångestfylld av bara tanken på att måsta ta av sej täcket. Då man ligger där så vill man ju aldrig ta av sej den sköna saken som man ligger inslingrad i.
Men bortsätt från täckeproblematiken så tycker jag om morgonen. Fast kvällarna är ju nog trots allt bäst. :)
Nu har vi redan hunnit med en hel massa idag. I vanliga fall hade vi just typ ätit morgongröten. Jisses! Jag känner som att jag varit världens absolut värdelösaste mamma det här första året. :( Det är ju hemskt då jag tänker tillbaka på hur otroligt trött jag varit och hur otroligt lite jag orkat med. Hur uttråkad min lilla pojke antagligen har varit, fast jag verkligen försökt mitt bästa för att orka sysselsätta oss båda två. Jag är glad över att jag börjar må bättre. Nu ska jag ta igen all förlorad tid med lilla guldklimpen. <33
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar