Min skatt

Nu börjar den här dagen gå mot sitt slut. Skönt att få krypa ner under täcket igen.

Igår kväll så lämnade jag att studera lillen då han sov. Alltså han är ju så underbar. Jag måste ju vara världens mest lyckligt lottade person som får vara mamma åt honom. <3
Jag började fundera på mitt första år som förälder. Det har inte varit som en dans på rosor om man säger som så. Jag har känt mej så himla värdelös. Allt annat än tillräcklig. Jag har gått på autopilot. Dagarna har glidit förbi utan att jag liksom varit delaktig. Jag har varit inne i en trött och energilös bubbla. Jag är så himla ledsen över att mitt och Williams första år blev så ... hopplöst? Hur många kvällar jag har legat och gråtit för att jag känt att jag inte orkat. Usch.

Men nu börjar min energi vara tillbaka.
Jag vill verkligen tillbringa all min tid tillsammans med världens underbaraste unge nu då jag faktiskt börjar vara tillbaka till mitt forna jag igen. Och jag är inte sen med att kramas och pussas och berätta åt honom hur mycket jag faktiskt älskar honom.. <33

Älskling! <3