Igår var en riktig skit dag rent ut sagt! För det första så blev ju nattsömnen rubbad av denhär lilla söta bebben vår.. Så redan från morgonen kände jag ett big nono till att över huvud taget vilja stiga upp och ta tag i dagen..
Klockan 16 kände jag att måttet var rågat och jag var påväg att smälla av. Jag kände mej så totalt uppgiven, hade så sjuukt! Stygnen, som jag fick efter snittet på förlossningen, sved och ömmade och jag kunde varken sitta, stå eller gå..Och inte nog med det så bröt jag ju svanskotan under förlossningen också, så det är ju inte direkt skönt heller.. Så klockan 16 bytte jag blöja på ungen, matade och hoppade i säng.. Vi sov till 20.30 och jag kände mej fortfarande helt uppgiven. Bara tanken av att måsta stiga upp fick tårarna att bränna i ögonen..
R fick ta hand om ungen resten av kvällen, jag orkade/ville inte.. Kände mej som världens sämsta mamma.. Så totalt uppgiven och tom kände jag mej :(
22.30 tog jag och lillen natt.. Vet inte när jag senast skulle somnat så tidigt?
Idag har vi ombytta roller jag och lillen.. Han har skrikit och gråtit sedan vi steg upp, men jag håller humöret på topp ändå.. :) haha.. "Man kan ju int allti va glad" har jag försökt trösta honom med.. ;D
e var no bra snart! :) om it na anna så kommer ju jag snart å piggar opp de å ;)
SvaraRadera