Förlossningen..

HAHAHA järntabletter?? Pff! Vad trodde jag egentligen?! :'DD
Det var ju inget annat än en bebis som hade bråttom ut i onsdags.. Jag var väl helt enkelt inte mentalt förberädd på det just då så jag skyllde på järntabletterna (som jag lidit av förr) fast jag innerst inne visste att så inte var fallet.. Efter att slemproppen däremot gick runt klockan sju på onsdagsmorgonen så började jag ändra lite uppfattning om situationen..

Halv 10 svalde jag två Panadol och gick i duschen, sedan meddelade jag läget åt R som var i jobb.. Han kom hem runt 11 och tyckte vi skulle åka in bums.. Jag däremot hade ingen brådska.. Travade runt i badrocken och tog det lugnt bara.. Hade ju inte helst packat BB-väskan klart, och hundarna måsta rastas och viktigast av allt just där och då var tydligen att raka benen? :') Men klockan 13.00 startade vi mot stan på Rs begäran (då hade jag haft värkar sedan 1 på natten och var helt sluut)..

14.15 var vi på plats i förlossningen och förstås så hade värkarna avtagit under vägen från landet Ingenstans, kom dock igång igen ganska fort.. Efter att ha studerat kurvan i en halv timme, gjort inre undersökning och konstaterat att jag var öppen 4 cm så fick vi gå till vårt förlossningsrum.. Jag klarade mej utan bedövning tills klockan 17.00 då jag kände att nej nu jävlar! Började försiktigt med lustgas (vilket inte hjälpte ett skit!!).. Klockan 18 blev jag förbannad på lustgasen och beställde en Epidural.. (var då öppen nästan 7 cm) Då blev livet mitt i allt roligt igen :D Jag ville sova men jag kunde ju inte lämna R vaken ensam, så jag tvingade mej själv att orka hålla upp ögonen.. 

Klockan 21, eller lite efter, kände jag att nej nu vill jag på vessa!! Ringde i klockan och sa att nu får ni lov att koppla loss mej ur alla jävla slangar, för jag ska på wc! "E du säker så int he e babyn som trycker neråt?" Hur ska jag kunna veta det?! Vi gjorde en inre undersökning och jag var öppen 9,5 cm.. Dom kopplade loss mej och jag gick på vessa, sen var det kört.. Jag kände krystvärkarna komma, och jag fick inte krysta!! Hade ju en halv centimeter kvar.. :O (Att inte få krysta då man behöver DET är ett helvete!) Oj vilken lättnad det blev då jag fick börja trycka på.. Och efter 24 minuters krystning så var HAN äntligen ute.. <3

Vår lilla prins <3

Klockan 22.02 föddes han.. 54 cm och 3890 g.. 

En stoor liten guldklimp <3

Jag skulle lätt göra om det flera gånger om.. Världens mäktigaste upplevelse.
Det var inte alls så hemskt som jag hade föreställt mej.. :)