spänning i vardagen

Hela hösten har jag varit på jakt efter jobb. Jag har ringt runt till alla jäkla målarfirmor jag kunnat komma på, och bara fått nej, nej och mera nej till svar. Igår fick jag nog och tänkte att nu ger jag fan i att försöka få mer målarjobb. Så jag tog till ett trumfkort och ringde en bemanningsfirma som rekryterar personal till Dermoshop. Haha, det var ju niemas problemas. Idag var jag på "arbetsintervju", eller vad man ska kalla det? Jag for till Närpes och visade upp mej, fick lite info angående jobbet osv. Innan jag for så sa han att "nu får du ring till korsnäs kommun å fix dagisplats", den 26:e börjar inskolning på Dermoshop och jag hoppas att dagisplats är fixad tills dess. Nu har jag jobb!! Dock inte så länge, men jag har chans till att få förlängt avtal sen i slutet på December.

Efter mötet med blivande chefen så for jag och W in till Halpa Halli. Ett mycket händelserikt besök. Efter en stund i butiken var ungen spårlöst försvunnen. Jag sprang runt hela butiken som en yr höna. Ville börja gråta. Tänkte att han smitit ut, och kommer bli påkörd. Och alla dom hemskaste tankarna for runt i huvudet medan jag sprang runt där. Efter tjugo minuter hörde jag ungen gråta och ropa på mamma vid ingången. Vilken lättnad!
Då fällde jag en liten tår av lättnad. Och vilken bamsekram jag fick då jag sprang fram och tog upp honom i famnen. <3 Älskade unge!

Imorgon blir det äventyr till YA i gamla vasa. Då ska jag vara klippmodell åt syrran. Få se om hon förstör håret åt mej. ;D Nä, e blir no bra. Inte första gången någon experimenterar med mitt hår om man säger så. Finns ju hårband att sätta upp eländet med om det blir för jävlit. :'))