det här med att vara nöjd med sin kropp..

Dom senaste månaderna/Det senaste året är det många i den närmaste släkten/bekantskapskretsen som reagerat på att jag håller på att magra bort. Senast idag så fick jag kommentaren: "Var du bara magran å magran?" Mitt svar löd: "Kan bra händ, ha int våga ställ me på nain våg på läng."

Måndagen den 21.7.2014 då jag var till smedsby på inskrivning, då jag nyss fått veta att jag var gravid, då vägde jag 61kg och var riktigt nöjd med min kropp. Jag var smal, ja.. Det har jag alltid varit. Men jag hade ändå lite kurvor och former. Jag hade absolut ingenting med mej själv som jag var missnöjd med. Jag kände mej nöjd och bekväm med mej själv. Kände mej snygg! Var i mitt livs form.

Efter ett William kom så har jag däremot bara rasat och rasat i vikt. Senast jag stod på en våg vägde jag 52kg!! Nästan 10kg mindre.. Jag har inte vägt 52 sedan jag gick i lågstadiet, möjligtvis början av högstadiet!! Och det känns inte det minsta roligt! :( Min rumpa är borta, mina lår är borta, mina bröst existerar knappt och revbenen står ut. Jag ser ut som ett vandrande skelett! Seriöst!
Jag skulle gärna lägga mej under kniven för att få tillbaka mina gamla former igen..

Jag hade förväntat mej att efter graviditeten så kommer jag antagligen att ha en klädstorlek STÖRRE. Aldrig hade jag trott att jag skulle få nästan TVÅ STORLEKAR MINDRE! Det känns nästan förnedrande. Jag har aldrig varit såhär missnöjd över mitt utseende.

Och jag fattar inte varför jag magrat bort såhär?! Med tanke på att jag är hungrig konstant och äter konstant. Äter för två då jag äter. Varierad, hälsosam kost.
Alla sa att det var på grund av amningen som jag miste vikt, att jag skulle gå upp tillbaka då jag slutar amma. Nu har jag inte ammat lillen på fem månader och ändå magrar jag bort mer verkar det som?..

Usch vad irriterandeeeeee!!
På måndag ska jag ringa och kolla upp svaren från blodproven, förhoppningsvis får jag ett svar på varför jag mister vikt också? :/