seperatonsångest

Hehe. Jag vet inte varför jag alls uppdaterade något igår, det blev ju så flummigt.. Men ni fick ju ett tecken på att vi lever här iaf. :'))

Imorse stack R iväg klockan 7.30 och jag kände mej såååå grymt ensam.. Vet inte varför jag ALLTID får sån separationsångest då jag blir lämnad ensam. Låg i sängen och vände och vred mej hela morgonen, kunde inte somna om och kände mej som en levande död då klockan slutligen ringde 11.00. blööh. Just nu känner jag mej som en zombi och har svårt att över huvud taget hålla ögonen öppna..

Hela dagen har jag och lillen spenderat i Malax. Först fysikalen och sedan for vi till moffa. Fysioterapeuten tycker att lillen har gjort stora framsteg och tycker absolut inte att han är i något behov av något sjukhus besök, men Magdalenas (läkarens) ord är lag, så det är bara att fara dit den 3e Juli, suck.
Nu kom vi ganska just hem så nu ska jag klä pyjamas på lilleman och lägga honom i säng, medan jag själv ska försöka orka städa upp lite i vårat flyttkaos.