-

Usch jag mår illa!
Jag har varit vaken nästan hela natten och grubblat.. Tänkt tillbaka på allt ont DU gjort mot mej! Att du bara har mage att ta dej in i mitt liv tillbaka!!

Igår berättade mamma till mej att DU varit och försökt hacka hennes dator, nu i Augusti!?! :O Virusskyddet hade tydligen varnat henne om dej..
Jag trodde verkligen att jag/vi hade sluppit dej nu, men tydligen så har du inte gett upp ännu.. Helvete också! Sjuka jävel.. Att vi inte polisanmälde dej då för länge sedan?!.. :O
Det har snart gått 3 år sedan nu.. Jag minns så väl hur jävla rädd jag var för dej då.. Vi hade varit tillsammans i lite mer än 2 år, och jag fick äntligen mod till mej att dumpa dej.. Du blev galen.. Inte en minut fick jag vara i fred på flera månader.. Du skickade/ringde konstant, och satte jag av telefon någon gång så hade jag 200 missade sms av dej då jag satte igång den tillbaka.. Dygnet runt skulle du ha tag i mej.. Du kom hem till oss och gick runt och kikade in genom alla fönster, för att se om jag var hemma.. Jag vågade inte vara hemma längre.. Mamma körde runt mej till vänner där du inte skulle komma på tanken att leta upp mej.. En gång hade jag tagit bilen och kört iväg till Jenny i Sundom, vi hade dunderkul och gjorde allt för att jag skulle få glömma bort allt jobbigt för stunden.. Mitt i allt från ingenstans så dök du upp i din bil! Jag fick panik och sprang upp till över våningen och låste in mej på toaletten medan Jenny låste alla dörrar på bottenvåningen.. Hon fick mest panik över sin hund som hon hade på utsidan.. (jag skrattar faktiskt lite åt det där idag, det hade kunnat vara ett klipp i en komedi :'D) menmen..
Du körde tydligen ofta förbi där hos Jenny efter det också.. En gång hade du knackat på där och Jennys mamma hade öppnat.. Jenny visste då inte vad hon skulle ta sej till, det hade nog inte jag själv heller vetat.. :/ suck.
Men sedan efter ett tag så började du leta upp mej på jobbet!! :O Herre jävlar! Jag jobbade ju i apoteket på den tiden, och jag var helt seriöst livrädd för mina kassa turer! Jag var livrädd att du skulle dyka upp.. Du kom flera gånger under några veckors tid, och till slut klarade jag inte mer.. Jag fick helt enkelt lov att "sjukskriva" mej.. Jag ljög för chefen vid flera tillfällen och sa jag mådde illa, så jag skulle få fara hem.. Som tur är så började jag skolan den hösten, så jag behövde inte ljuga så värst många gånger..

Oj suck, vilken jobbig tid det var..

Och ingenting blev direkt bättre av att då jag äntligen slapp ett psykfall, så då träffade jag nästa?! Herre jävlar vad jag dras till sån där sjuka människor! Jag trodde att mitt självförtroende var riktigt i botten då, men tydligen inte.. För efter fyra månader tillsammans med nästa så då var jag körd i botten.. Helvete vad dåligt jag mådde! Åter igen så fick jag en idiot som inte kunde låta mej va.. Han hade ett sånt förbannat kontrollbehov och ringde mej två gånger i timmen.. Och om jag av någon anledning inte kunde svara så då ringde han till mamma och kollade vad jag höll på med.. :O helvete!
Han manipulerade mej som ingen annan någonsin kunnat göra.. Han tyckte jag var en hora, jag var psykiskt störd + att jag var en alkoholist.. Efter att ha fått höra det i x antal månader så börjar man ju tro på det själv också.. Till slut så trodde jag verkligen på allt han sa om mej, jag trodde seriöst att jag var sjuk!? Mina vänner försökte tala något förstånd i mej, men det gick nog inget vidare.. suck.
Jävla tur att han var inne i militären under vår tid tillsammans.. hehh..


Jaa ni kanske börjar förstå varför jag inte litar på män.. Det finns inte en chans till att jag någonsin kommer att våga lite 100% på en karl igen.. :/
Dom här båda psykfallen är ju bara en bråkdel av alla psykfall jag råkat träffa på.. Åååh fyfan! :((

Nu ska jag sticka iväg till stan.. Orkar inte sitta hemma ensam och tycka synd om mej själv längre.. Det räcker med att jag suttit vaken hela natten och grubblat..